SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
da`gakarl el. da`gkarlda`gkarl substantiv ~en ~ar dag(a)|­karl·endag­lönare åld.yrk.sedan 1499privilegier för bergsmännen vid Kopparberget utfärdade av kung Hans (Diplomatarium Dalekarlicum)fornsv. dagha karl