SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
da`gbarn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en dag|­barn·etbarn som ngn (yrkesmässigt) tar hand om under dag­tid medan föräldrarna arbetar e.d. samh.yrk.hon hade fullt upp med två egna barn och tre dagbarnngns dagbarn, dagbarn till ngnsedan 1962; 1893 i bet. ’barn som under dag­tid vistas på barnhärbärge el. barn­krubba’