SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dejeuné [-∫öne´ljust sj-ljud] substantiv ~n ~er de·jeuné·erfrukost eller lunch ngt åld.kokk.sedan ca 1795av fra. déjeuner, déjeuné ’lunch’, till déjeuner ’äta lunch’, urspr. ’upp­höra att fasta’