SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dissekera [-ke´-] verb ~de ~t dis·sek·er·arskära upp och sönder­dela (kropp) för anatomiskt studium med.dissekera liketäv. bildligtnog­grant analysera hennes själs­liv dissekerades av flera psykologerdissekera ngtsedan 1736av lat. disseca´re ’sönder­skära’; jfr sekatör, sektion Subst.:vbid1-135899dissekerande, vbid2-135899dissekering; dissektion