SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dissen´ter substantiv ~n, plur. ~ äv. ~s dis·sent·ernperson som till­hör annat tros­samfund än sitt lands stats­kyrka ngt åld.pol.relig.yrk.sedan 1847av eng. dissenter med samma betydelse; till lat. dissenti´re ’tänka av­vikande’