SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dissociation [-∫o´n] substantiv ~en ~er dis·soci·at·ion·en1sönder­delning av ett ämne i enklare molekyler, atomer eller joner kem.termisk dissociationelektrolytisk dissociationdissociation (av ngt)sedan 1870av lat. dissocia´tio ’skiljande; skils­mässa’; jfr social 2före­komst av mot­satta attityder eller känslor hos en och samma person psykol.en psykolog som specialiserat sig på trauma och dissociationsedan 1909