SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
DNA-hybridisering [deena`-] substantiv ~en ~ar DNA-hybr·id·is·er·ing·enen bio­kemisk teknik som möjlig­gör hop­fogning av arvs­anlag (DNA) från vitt skilda organismer så­som bakterier och dägg­djur; en form av gen­teknik med tillämpningar som blivit starkt om­diskuterade biol.SYN.synonymhybrid-DNA-teknik JFRcohyponymgenteknikcohyponymgenmanipulationcohyponymplasmid sedan 1977