SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dra`pa substantiv ~n drapor drap·anforn­nordisk hyllnings­dikt med konst­full ut­formning riktad till konung el. stor­man litt.vet.rum.äv. om (polemisk) artikel e.d.ofta skämts. el. iron.han senaste drapa var knappast värd att bemötaen drapa (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1697av isl. drápa med samma betydelse, urspr. ’dråpsång, äresång över dräpt man’; till dräpa