SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dravel [dra´v-, drav´-äv.dra`v-] substantiv dravlet dravl·etstrunt­prat vard.komm.jag orkar inte höra på sånt draveläv. all­männareskräp, smörja vilket dravel de ger på den biografendravel (om ngn/ngt/SATS)sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. drafl; trol. till drav