publicerad: 2021  
accent accenten accenter
ac·cent·en
substantiv
[aksen´t]
1 sär­skilt sätt att med styrka eller ton fram­häva viss stavelse el. visst ord
SYN. tryck 2 JFR betoning 1
accenttecken; tonaccent; tryckaccent
musikalisk accent; de flesta svenska ord har accenten på första stavelsen; somliga har fel accent på ordet "elektriker"
○ äv. accenttecken
accent 1 akut accent
accent 2 grav accent
akut accent tryck och ton så­som i ett en­stavigt svenskt (eller norskt) ordordet "segel" har akut accent, i mot­sats till ordet "spegel"
grav accent tryck och ton så­som i ett normalt svenskt (eller norskt) ord med två- eller flerstavig grund­formordet "pålen" har grav accent, medan "Polen" har akut
belagt sedan 1651; av lat. accen´tus 'ton; betoning'
2 drag i ut­talet som ut­märker visst språk el. som visar att någon har ett främmande språk (oklart vilket) som moders­mål
JFR brytning 4
han talar svenska med lätt tysk accent; hon talar med ut­ländsk accent
○ äv. bildligt karakteristiskt, iögon­fallande drag
det höga glas­tornet är en accent i miljön; valet av tid­punkt ger en sär­skild accent åt festligheterna
belagt sedan 1700