SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
drott [dråt´] substantiv ~en ~ar drott·enforn­nordisk stor­man med eget hov samh.yrk.JFRcohyponymhövding sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Larv, Västergötlandrunform trutin, fornsv. drotin (efter­hand upp­fattat som bestämd form), isl. dróttinn med samma betydelse, till drótt ’(konungens) krigarfölje’; till gotiska driugan ’göra krigs­tjänst’; besl. med dryg