publicerad: 2021
angelägenhet
angelägenheten angelägenheter
an|ge·läg·en·het·en
substantiv
1
knappast plur.
(stor) betydelse
angelägenhetsgrad
sakens angelägenhet medger inget uppskov
belagt sedan 1790
2
fråga som särskilt berör någon/något och som fordrar någon typ av åtgärd
JFR
ärende 2
familjeangelägenhet
en angelägenhet (för någon/något)
en angelägenhet (för någon)
en angelägenhet (för något)
en nationell angelägenhet; hennes privata angelägenheter; högskolorna är hela samhällets angelägenhet; stormakten lade sig i det lilla grannlandets interna angelägenheter
belagt sedan 1720