publicerad: 2021  
ansats an­satsen an­satser
an|­sats·en
substantiv
an`sats
1 på­börjat försök särsk. om sådant som sedan av­brutits
en ansats (till något/att+verb)
en ansats (till något)
en ansats (till att+verb)
en ansats (att+verb)
de gjorde ingen an­sats att gömma sig; försök att mot­verka varje an­sats till spänning i musklerna; det finns an­satser till förnyelse i hennes senaste roman; det stannar vid lovande an­satser
○ äv. all­männare (teoretisk) in­riktning
en upp­sats med språkhistorisk an­sats
○ äv. om sätt att börja ton el. språk­ljud
en hård an­sats
○ äv. mer konkret
an­sats till dubbel­haka
belagt sedan 1815; av tyska Ansatz med samma betydelse; jfr ur­sprung till ansätta
2 kort intensiv språng­marsch som för­beredelse till hopp
JFR anlopp
an­satsen stämde inte för längd­hopparna
○ äv. om mot­svarande under­lag
an­satsen var hal av regnet
belagt sedan 1784
3 upp­höjt parti på en yta särsk. på verk­tyg el. maskindel
ansatsnyckel
belagt sedan 1834