publicerad: 2021  
anse ansåg ansett, presens anser
an|­ser
verb
an`se
● ha som sin åsikt eller stånd­punkt ofta relativt genom­tänkt och rationellt grundad
JFR betrakta 2, 2förmena, mena 1, tycka 1
någon anser sats (om någon/något)
någon anser sats (om någon)
någon anser sats (om något)
någon anser någon/något som någon/något/adj
någon anser någon som adj
någon anser någon som någon
någon anser någon som något
någon anser något som adj
någon anser något som någon
någon anser något som något
företags­ledningen an­ser att vin­sten är för låg; han an­såg beskyllningarna som ogrundade
○ ofta i konstruktioner med infinitiv (äv. refl.)
någon anser någon/något (vara) adj
någon anser någon (vara) adj
någon anser något (vara) adj
någon anser någon/något vara någon/något
någon anser någon vara någon
någon anser någon vara något
någon anser något vara någon
någon anser något vara något
doktorn an­ser honom (vara) all­deles frisk; han an­ser sig all­tid vara den som vet bäst
belagt sedan 1526; jfr fornsvenska anse 'se till, ta i betraktande'; av lågtyska ansen 'betrakta; pröva; granska'