publicerad: 2021  
anspråk an­språket, plural an­språk, bestämd plural an­språken
an|­språk·et
substantiv
an`språk
1 krav för egen räkning på materiella värden, juridiska rättigheter, all­mänt erkännande eller dylikt
JFR fordran
löneanspråk
anspråk (på någon/något)
anspråk (på någon)
anspråk (på något)
stor­maktens an­språk på om­rådet; hon gjorde an­språk på hela arvet
○ äv. något ut­vidgat
bibliografin gör inte an­språk på full­ständighet
belagt sedan ca 1630; av lågtyska ansprake med samma betydelse, eg. 'tal till någon'; jfr ur­sprung till språk
2 i vissa ut­tryck ut­nyttjande
ta någons tid i an­språk; verksamheten tog alla hans krafter i an­språk; hon tog tre timmar i an­språk för sin redo­görelse
belagt sedan 1829