publicerad: 2021  
1backa backade backat
verb
back`a
1 förflytta (sig) i mot­satt riktning mot den naturliga särsk. om el. med av­seende på for­don
någon/något backar (något) (från/ur något)
någon backar (något) (från något)
någon backar (något) (ur något)
något backar (något) (från något)
något backar (något) (ur något)
han backade ut bilen ur garaget; bilen backade
○ äv. bildligt, spec. i ut­tryck för att någon ändrar sig ofta med partikelnur
någon backar (ur) (från något) någon backar (på något)
stats­rådet hade lovat komma men backade (ur) i sista stund; han är tuff och backar inte på någon­ting
○ spec. äv. få en sämre position
svensken backade fem placeringar efter andra åket; partiet backade 3 procent­enheter i valet
backa bandet se band
belagt sedan 1875; till 2back
2 mest historiskt ställa om (segel) till bromsande verkan
någon backar (något)
belagt sedan 1765
3 var­dagligt ta en portion till
någon backar på något
backa på varm­rätten
belagt åtm. sedan 1940-talet
4 var­dagligt ge sitt stöd åt någon el. något
JFR backa upp 1, 2stötta
någon backar någon/något
någon backar någon
någon backar något
backa en kollega; backa någons in­lägg; en företags­ledning som backar sina an­ställda
belagt sedan 1994
backabackande, backning
backa upp
2backa backan backor
back·an
substantiv
back`a
● något dialektalt långrev
belagt sedan 1746; urspr. 'det tråg som reven ligger i'; av lågtyska back, nederländska bak 'bunke; bricka'; jfr ur­sprung till 1back 3