publicerad: 2021  
begå begick begått begången begångna, presens begår
verb
begå´
1 göra sig skyldig till handling som är kriminaliserad enligt nu gällande eller äldre lag­stiftning
JFR föröva
begå ett brott; begå ett mord; begå över­grepp; begå tjänste­fel
någon begår något
○ äv. försvagat
begå själv­mord; begå ett miss­tag; begå en dumhet
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska beganga; av lågtyska began 'beträda; gå över; begå'
2 delta aktivt i (sär­skild verksamhet) ofta av hög­tidligt slag
någon begår något
begå Herrens heliga natt­vard
○ äv. mer skämtsamt
den all­svenska fotbolls­premiären begås i april
belagt sedan ca 1430 Själens tröst
begåbegående