publicerad: 2021
benämna
benämnde benämnt, presens benämner
verb
●
tilldela som särskild beteckning som kan användas som namn på företeelsen i fråga
SYN.
1kalla 1
någon benämner någon/något något
någon benämner någon något
någon benämner något något
han hade inget emot att benämnas socialist; den process som brukar benämnas privatisering
benämnda tal
se
tal
belagt sedan 1526;
jfr fornsvenska benämna 'nämna; bestämma, avgöra'