publicerad: 2021
beredskap
beredskapen
be·red·skap·en
substantiv
●
tillståndet att vara
beredd på kommande utveckling, särsk. faror, kriser och dylikt
(i) beredskap
beredskap ((för) att+verb)
(under) beredskapen
beredskap (för/mot något)
beredskap (för något)
beredskap (mot något)
mental beredskap; militär beredskap; beredskap mot arbetslöshet; beredskap mot epidemier
○
äv. med tonvikt på graden av detta tillstånd
särskilt militärväsen
höjd beredskap; skärpt beredskap; sänkt beredskap; ligga i högsta beredskap
○
spec. som benämning på Sveriges tillstånd under andra världskriget
under beredskapen låg han inkallad i flera år
○
äv. för att uttrycka att något ska vara lätt åtkomligt eller dylikt (ofta i mer vardagliga situationer)
ha pengarna i beredskap; håll biljetten i beredskap när tågvärden kommer
belagt sedan 1616;
efter tyska Bereitschaft med samma betydelse, till bereit 'beredd'
Vår beredskap är god.
Per Albin Hansson i tal 1939 om Sveriges försvarsberedskap