publicerad: 2021  
berömma berömde berömt, presens berömmer
verb
berömm´a
ut­trycka sin höga upp­skattning av någon/något
någon berömmer någon/något (för något/att+verb/sats)
någon berömmer någon (för något)
någon berömmer någon (för sats)
någon berömmer någon (för att+verb)
någon berömmer något (för något)
någon berömmer något (för sats)
någon berömmer något (för att+verb)
läraren berömde eleverna för det fina grupp­arbetet; även över­sättaren fick några berömmande ord i recensionen
belagt sedan 1464 (refl.; (Bihang till Rimkrönikorna)) fornsvenska beröma (sik); av lågtyska (sik) berömen 'berömma (sig av); skryta', till rom 'rykte'
berömmaberömmande, beröm