publicerad: 2021
besjäla
besjälade besjälat
verb
●
ofta perfekt particip
uppfylla någons tankar, själsliv eller dylikt; ofta om ideal, höga syften och dylikt
besjäla någon/något
besjäla någon
besjäla något
hon var besjälad av en vilja att hjälpa sina medmänniskor
○
äv. bokstavligt med avseende på döda ting
ge själ åt, förmänskliga
den besjälade naturen var ett älsklingsmotiv för de romantiska diktarna
belagt sedan 1809;
efter tyska beseelen med samma betydelse; jfr ursprung till
själ
besjälabesjälande, besjälning