publicerad: 2021  
besjäla besjälade besjälat
verb
besjä´la
● ofta perfekt particip uppfylla någons tankar, själs­liv eller dylikt; ofta om ideal, höga syften och dylikt
besjäla någon/något
besjäla någon
besjäla något
hon var besjälad av en vilja att hjälpa sina med­människor
○ äv. bok­stavligt med av­seende på döda ting ge själ åt, förmänskliga
den besjälade naturen var ett älsklings­motiv för de romantiska diktarna
belagt sedan 1809; efter tyska beseelen med samma betydelse; jfr ur­sprung till själ
besjälabesjälande, besjälning