publicerad: 2021  
beskaffad beskaffat beskaffade
be·skaff·ad
adjektiv
beskaff´ad
● vanligen i vissa ut­tryck som har de väsentliga egenskaperna som fram­går av samman­hanget
JFR funtad
sätt beskaffad
han ville förstå hur världen är beskaffad
○ spec. om person (något skämtsamt)
han är annor­lunda beskaffad än sin bror; jag vet inte hur man ska vara beskaffad för att inte bli gripen av pjäsen
belagt sedan 1634; till äldre sv. beskaffa; av tyska beschaffen 'skapa, dana; skaffa'; jfr ur­sprung till rättskaffens, skaffa