publicerad: 2021
1besked
beskedet, plural besked, bestämd plural beskeden
be·sked·et
substantiv
●
sakupplysning i begränsad fråga som kan vara direkt begärd el. förväntad
besked (om något/sats)
besked (om något)
besked (om sats)
entydiga besked; lugnande besked; få ett muntligt besked; väljarna måste få klart besked om var partierna står före valet; han skulle lämna besked inom två månader; besked om uppsägning
○
särskilt om vissa formella meddelanden el. om dokumenten som innehåller dem
vanligen i sammansättn.
○
ibland om (kännedom om) svar på fråga i allmänhet
veta besked
belagt sedan 1506 (brev från borgmästare och råd i Stockholm till Svante Nilsson (Styffe));
fornsvenska beskedh; av lågtyska besched, urspr. 'förmåga att särskilja; förnuft', till bescheden 'särskilja; förklara'; jfr ursprung till
avsked
Jo, därom kan jag ge besked,
om herrn så vill, ty jag var med. Johan Ludvig Runeberg, Fänrik Stål (i Fänrik Ståls sägner 1, 1848)
om herrn så vill, ty jag var med. Johan Ludvig Runeberg, Fänrik Stål (i Fänrik Ståls sägner 1, 1848)
2besked
ingen böjning, neutrum
be·sked
substantiv
●
i vissa uttryck
övertygande kraft i uppträdande el. förekomst
med besked
besked (med någon/något)
besked (med någon)
besked (med något)
det är inget besked med honom; nu regnar det med besked
göra besked för sig
mindre brukligtgöra skäl för sigpojken gjorde besked för sig både i tal och svar och behagade konungen väl
belagt sedan 1677