publicerad: 2021  
beskänkt neutrum beskänkt, bestämd form och plural beskänkta
be·skänk·ta
adjektiv
beskänk´t
● vanligen som förskönande om­skrivning lindrigt berusad
två beskänkta herrar kom ut från restaurangen; han kom till festen i något beskänkt till­stånd
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska beskänkt; av lågtyska beschenkt med samma betydelse, perfekt particip av beschenken 'ge någon att dricka, skänka i', urspr. 'förpläga'; jfr ur­sprung till skänka