publicerad: 2021  
bestrida bestred, bestridit el. bestritt, bestriden el. bestridd, bestridna el. bestridda, presens bestrider
verb
bestri´da
1 spec. juridik tillbaka­visa eller förneka på­stående, an­klagelse etc.
JFR dementera, negera, neka 1, vägra 1
någon bestrider (någon) något någon bestrider sats
riktigheten i beräkningarna kan inte bestridas; svaranden bestred alla åtals­punkterna
○ ibland äv. förvägra
man bestred honom äran av upp­täckten
belagt sedan 1732 i sin nuv. bet.; jfr fornsvenska bestridha 'bekämpa'; av lågtyska bestriden 'strida emot'
2 an­svara för betalningen av viss ut­gift
någon bestrider något
försäkrings­bolaget bestred alla kostnader för reparationerna; kostnaderna för styrelsens studie­resa bestrids av med­lemmarna
belagt sedan 1764; av tyska bestreiten med samma betydelse; samma ord som bestrida 1
3 formellt; mindre brukligt ha an­svar för ut­förandet av viss upp­gift eller dylikt
någon bestrider något
under­visningen bestrids av universitetets ordinarie lärare
belagt sedan 1723; se ur­sprung till bestrida 2
bestridabestridande