publicerad: 2021  
bestryka beströk bestrukit bestruken bestrukna, presens bestryker
verb
bestry´ka
1 stryka (täckande skikt) på någon yta, vanligen med färg eller dylikt
JFR breda, måla 1
någon bestryker något (med något)
han beströk planket med röd­färg
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska bestryka
2 svepa längs och på litet av­stånd från något före­mål, någon yta etc.
något bestryker något
jet­planen beströk hustaken; Newfound­lands kust bestryks av kalla havs­strömmar
○ äv. få (eld­givning) att svepa nära något skydd eller dylikt, för att hålla fienden nere
bestrykande artilleri­eld
belagt sedan 1700
bestrykabestrykande, bestrykning