publicerad: 2021
1bete
betet beten
bet·et
substantiv
be`te 
1
utfodring av djur genom att de får beta naturlig växtlighet
fjällbete; gräsbete; renbete; vinterbete
fåren går på bete
○
äv. om gräset etc. som betas
saftigt bete
belagt sedan 1480 (Skrifter till Läsning för Klosterfolk);
fornsvenska bete; bildn. till
1beta 1
2
medel för att locka (djur) till farlig och ödesdiger handling t.ex. att gå in i fälla el. bita i krok; vanligen om något välsmakande
en ostbit som bete i råttfällan; en metkrok med en fet mask som bete
○
äv. bildligt om medel att lura människor
de framhöll att han kunde få en chans till gratisreklam och det betet svalde han med hull och hår
belagt sedan 1642;
urspr. samma ord som
1bete 1
2bete
beten betar
bet·en
substantiv
be`te
●
vanligen plur.
extra lång och kraftig tand som kan användas för hugg eller stötar hos vissa djur
valrossbete
vildsvinets betar är både utmärkta grävredskap och fruktade vapen
○
äv. om människors tänder
något nedsättande
hans nikotinfärgade betar
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska biti, eg. 'bitare'; till
1bita!!
