publicerad: 2021  
1bete betet beten
bet·et
substantiv
be`te
1 utfodring av djur genom att de får beta naturlig växtlighet
fjällbete; gräsbete; renbete; vinterbete
fåren går på bete
äv. om gräset etc. som betas
saftigt bete
belagt sedan 1480 (Skrifter till Läsning för Klosterfolk); fornsvenska bete; bildn. till 1beta 1
2 medel för att locka (djur) till farlig och ödes­diger handling t.ex. att gå in i fälla el. bita i krok; vanligen om något väl­smakande
en ostbit som bete i rått­fällan; en metkrok med en fet mask som bete
äv. bildligt om medel att lura människor
de fram­höll att han kunde få en chans till gratis­reklam och det betet svalde han med hull och hår
belagt sedan 1642; urspr. samma ord som 1bete 1
2bete beten betar
bet·en
substantiv
be`te
vanligen plur. extra lång och kraftig tand som kan an­vändas för hugg eller stötar hos vissa djur
valrossbete
vild­svinets betar är både ut­märkta gräv­redskap och fruktade vapen
äv. om människors tänder något ned­sättande
hans nikotin­färgade betar
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska biti, eg. 'bitare'; till 1bita!!