publicerad: 2021  
betäcka betäckte betäckt, presens betäcker
verb
betäck´a
1 något ålderdomligt bilda hölje över viss yta eller dylikt
JFR täcka 1
något betäcker något (med något)
mörka moln betäckte himlen
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska bethäkkia
2 ut­föra befruktande parningsakt med djur­hona; om hanne, särsk. i husdjurs­avel
djur betäcker något
tjuren betäckte tretton kvigor
belagt sedan 1687
3 mindre brukligt skydda (något) genom uppe­hållande stridshandlingar mest i fråga om skydd för trupp­rörelser och dylikt genom tillbaka­hållande eld­givning
någon betäcker någon/något
någon betäcker någon
någon betäcker något
efter­truppen betäckte effektivt reträtten
belagt sedan 1687
betäckabetäckande, betäckning