publicerad: 2021  
bingel bingeln binglar
bingl·ar
substantiv
bing`el
● typ av (giftig) mindre ört med små gröna blommor som sitter i små gyttringar (på långa glesa ax) i blad­vecken
grenbingel; skogsbingel
belagt sedan 1745; av tyska Bingel(kraut) med samma betydelse; trol. till äldre tyska Bunge 'knöl'