publicerad: 2021  
1blaska blaskade blaskat
verb
blas`ka
var­dagligt röra i vatten så att det plaskar
någon blaskar
barnen satt och blaskade i bad­karet
ibland äv. stänka vatten på, tvätta
någon blaskar någon/något
någon blaskar någon
någon blaskar något
hon blaskade sig under armarna
någon gång äv. med partikelnav tvätta
någon blaskar av någon/något
någon blaskar av någon
någon blaskar av något
hon blaskade av kaffe­kopparna
belagt sedan 1886; trol. ljud­härmande; jfr no. blaskra, blaske, blasse 'plaska'; jfr även plaska
blaskablaskande
2blaska blaskan blaskor
blask·an
substantiv
blas`ka
var­dagligt; ned­sättande (dålig) tidning särsk. kvälls­tidning
har du läst i blaskan om rånet?
belagt sedan 1934; till 1blaska!!, ev. med utgångs­punkt i blad 'tidning'