publicerad: 2021  
1bleke bleket el. bleken
blek·et
substantiv
ble`ke
vind­stilla över spegel­blank vatten­yta
JFR stiltje
belagt sedan 1887; till blek
2bleke bleket
blek·et
substantiv
ble`ke
jord­art som främst består av kalkslam
belagt sedan 1730; jfr fornsvenska bleka 'kalk, krita'; se ur­sprung till 1bleke!!