publicerad: 2021
1blott
adverb
[blåt´] 
●
något högtidligt
inte mer än i fråga om kvantitet, kvalitet, betydelse i sammanhanget etc.
han dog blott 29 år gammal; innehållet i boken kan blott antydas; postkontoren – numera ett minne blott
○
äv.
med uteslutande av annat
det gäller inte blott pengarna utan även principerna
○
äv. försvagat, ibland till rent utfyllnadsord
jag känner honom blott alltför väl
belagt sedan 1527;
till
3blott 1
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på! Psalmboken 249:1 (Lina Sandell-Berg 1865)
vilken tröst, vad än som kommer på! Psalmboken 249:1 (Lina Sandell-Berg 1865)
2blott
subjunktion
[blåt´]
3blott
neutrum blott, bestämd form och plural blotta
adjektiv
[blåt´]
1
vanligen i formenblotta
som inte omfattar mer än den företeelse som framgår av sammanhanget
blotta misstanken är inte nog för ett ingripande; de kom undan med blotta förskräckelsen
blott och bart
adverbial
endasthon är inte blott och bart bildlärare utan även konstnär
med blotta ögat
se
öga
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum);
fornsvenska blotter, urspr. 'naken; blottställd'; av lågtyska blot med samma betydelse; samma ord som
1blöt
2
nästan enbart i sammansättn.
öppen eller oskyddad
där stod hon blott och bar
belagt sedan ca 1430
Själens tröst
