publicerad: 2021  
1blotta blottade blottat
verb
[blåt`a]
● göra oskyddad mot in­syn eller an­grepp
JFR avslöja, blottlägga, blottställa, utlämna 2
någon blottar något (för någon/något)
någon blottar något (för någon)
någon blottar något (för något)
generalen blottade den öm­tåliga vänster­flanken
○ sär­skilt med av­seende på kroppen
blottare
blotta sin håriga bringa; blottade kvinno­bröst; hunden blottade tänderna och morrade
○ äv. bildligt
han blottade sin osäkerhet med sitt dröjande svar
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska blotta; till 3blott 2
blottablottande
blotta sig
2blotta blottan blottor
blott·an
substantiv
[blåt`a]
● oskyddad punkt på kroppen, på ett front­avsnitt etc.
mästaren lämnade en blotta och ut­manarens höger slog till; genom reträtten upp­kom en blotta på höger flank
○ ofta bildligt
resonemanget hade tydliga blottor
belagt sedan 1820; till 3blott 2