publicerad: 2021  
borsta borstade borstat
verb
[bårs`ta]
1 ibland med partikel, sär­skiltav stryka borste mot (yta) under tryck i syfte att göra den blankare, av­lägsna smuts eller dylikt
JFR 1sopa
borstning
någon borstar (av) någon/något
någon borstar (av) någon
någon borstar (av) något
borsta tänderna; borsta skor; han borstade av byxorna
○ äv. i syfte att ordna eller dylikt ofta med partikelnut
någon borstar (ut) något
hon borstade ut sitt långa hår
○ äv. med konstruktions­växling (med av­seende på det som av­lägsnas) vanligen med partikel, sär­skiltav, bort avlägsna
någon borstar (av/bort) något
någon borstar (av) något
någon borstar (bort) något
de borstade av den värsta snön; hon borstade bort dammet
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska borsta
2 var­dagligt; mindre brukligt supa
någon borstar
belagt åtm. sedan 1910; efter tyska bürsten med samma betydelse
borstaborstande