publicerad: 2021  
brudgum brud­gummen brud­gummar
brud|­gumm·en
substantiv
bru`dgum
● man under den dag han gifter sig el. ev. något längre tid
brud­gummen bar frack med stärk­bröst; brud­gummen kysste sin brud
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska bruþgumi; till isl. gumi 'man', identiskt med lat. hom´o 'man'; jfr ur­sprung till gumma