publicerad: 2021  
1bry bryet
bry·et
substantiv
● mindre brukligt ut­om i vissa sammansättn. bryderi
huvudbry
belagt sedan 1679; till 2bry!!
2bry brydde brytt, presens bryr
verb
● ut­sätta för (tanke)möda
bry något (med någon/något)
bry något (med någon)
bry något (med något)
problemet är inte värt att bry sin hjärna med
belagt sedan 1722; trol. av lågtyska brüen, brüden 'plåga; förarga; oroa'
brybryende
bry sig, bry sig om