publicerad: 2021
bryta
bröt brutit bruten brutna, presens bryter
verb
bry`ta 
1
(genom kraftig böjning) få att spricka sönder i (två) delar mest med avseende på långsmalt föremål som består av el. innehåller något hårt
bryta en nagel; bryta benet; bryta förseglingen; bryta brödet; förbjudet att bryta kvistar
○
äv. försvagat med tonvikt på den typiska rörelsen
JFR
böja 1
han bröt bössan och tog ur patronerna
○
äv. med avseende på ordningsföljd eller dylikt
bryta turordningen; en stressad kund försökte bryta kön
○
ofta bildligt, spec. med avseende på förlopp, med tonvikt på att något (tillfälligt el. slutgiltigt) upphör att finnas el. fungera
bryta strömmen; bryta tystnaden; bryta fastan; bryta en passning; domaren bröt matchen; på grund av tidsbrist får vi bryta diskussionen här; trupperna bröt lägret i gryningen
○
spec. äv. med avseende på (abstrakt) förbindelse eller dylikt
bryta de diplomatiska förbindelserna med grannlandet; hon har brutit med sina föräldrar
○
spec. äv. vid filminspelning eller dylikt
göra ett avbrott i det pågående arbetet
bryt! ropade regissören
○
spec. äv. i tennis
åstadkomma break (i)
hon lyckades bryta (motståndarens serve) vid ställningen 5–5
brutet tak
se
tak
bryta en lans för någon/något
se
lans
bryta isen
se
is
bryta staven över någon/något
se
stav
bryta taffeln
se
taffel
bryta udden av något
se
udd
2
ofta med partikel, särskiltloss, ner, sönder
genom kraftutveckling bringa till visst läge som framgår av sammanhanget
han bröt ner bråkstaken med ett nacksving
○
äv.
genom kraftutveckling bringa till visst tillstånd
han bröt loss stenen med spett
○
äv. med avseende på något uppnått (direkt el. indirekt) resultat
genom kraftutveckling åstadkomma
bryta hål i muren; bryta väg; bryta malm; bryta ny mark
bryta arm
se
arm
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Westmanna-Lagen
3
ofta med partikel, särskiltner, sönder
förstöra de sammanhållande egenskaperna hos viss företeelse etc. och därmed vanligen äv. förstöra den som självständig helhet
JFR
krossa 1
bryta sönder mekanismen
○
ofta bildligt, särskilt med avseende på person etc.
bryta illusionen; bryta motståndet; bryta (ner) någons vilja
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
4
handla i direkt motsättning mot någon allmän el. spec. överenskommen regel eller dylikt; om person etc.
SE
brott 1
någon bryter (mot) något
bryta mot lagen; bryta mot förbudet; bryta ett kontrakt; bryta ett avtal
○
äv. med avseende på åtagande eller dylikt
hon bryter aldrig sitt löfte
○
äv. om handling eller dylikt
förfarandet bryter mot valutaförordningen
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
5
störta samman under utveckling av kraft vanligen genom kollision med grund eller dylikt; om våg
SE
brott 4
något bryter (över något)
sjön bryter över revet
belagt sedan 1644
6
förändra (ljusstråle) i fråga om riktning
något bryter något
solljuset bröts i kristallkronans prismor; starkt brytande linser
○
äv. med avseende på (den karakteristiska sammansättningen hos) ljud
han var så upprörd att rösten bröts när han försökte tala
belagt sedan ca 1745
7
ofta perfekt particip
tillföra som avvikande nyans till den aktuella färgen
någon bryter något med något
bryta det vita med lite grönt; rött brutet i blått
○
äv. om färgen
något bryter (något) i något
det röda bröt lite i blått
○
äv.
tillföra som avvikande smak
det kan vara bra att bryta den salta smaken med lite ketchup
belagt sedan 1850
8
tala med främmande uttalsmönster beträffande enstaka ljud el. (ofta) satsmelodi etc.
någon bryter (på något)
han bryter fortfarande lite, trots tjugo år i Sverige; hon svarade på bruten engelska
belagt sedan 1678
