publicerad: 2021
bryta upp
bröt brutit, presens bryter
bryt·er upp
verb
1
öppna med våld eller stor kraft
uppbrytande; uppbrytning
någon bryter upp något
bryta upp låset; bryta upp dörren; bryta upp golvet
belagt sedan 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska bryta up
2
lämna ett sällskap el. en tillfällig vistelseort
SE
uppbrott
någon bryter upp
vid midnatt tyckte gästerna det var dags att bryta upp
○
äv. bildligt
bryta upp ur ett förhållande
belagt sedan 1470-talet
Gamla eller Eriks-Krönikan