publicerad: 2021  
bryta upp bröt brutit, presens bryter
bryt·er upp
verb
bryta upp´
1 öppna med våld eller stor kraft
uppbrytande; uppbrytning
någon bryter upp något
bryta upp låset; bryta upp dörren; bryta upp golvet
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska bryta up
2 lämna ett sällskap el. en till­fällig vistelse­ort
SE uppbrott
någon bryter upp
vid mid­natt tyckte gästerna det var dags att bryta upp
○ äv. bildligt
bryta upp ur ett förhållande
belagt sedan 1470-talet Gamla eller Eriks-Krönikan