publicerad: 2021  
budbärare bud­bäraren, plural bud­bärare, bestämd plural budbärarna
bud|­bär·ar·en
substantiv
bu`dbärare
ofta vid beskrivning av äldre förhållanden person som över­bringar viktigare med­delande
efter att ha över­bringat nyheten om grekernas seger föll bud­bäraren ner död
nu­mera ibland i sam­band med konflikt eller dylikt
tanken att ett FN-sände­bud skulle agera bud­bärare mellan israeler och palestinier
äv. om annan rörlig före­teelse som över­för information (i vid mening)
budbärar-DNA
belagt sedan 1480 (Skrifter till Läsning för Klosterfolk); fornsvenska budhbärare