publicerad: 2021  
bussa bussade bussat, imper. ibland buss
verb
buss`a
1 transportera med buss vanligen regel­bundet och i visst syfte
någon bussar någon (till något)
mellanstadie­eleverna bussas till en annan skola för lektionerna i slöjd, bild och idrott
belagt sedan 1966
2 få (djur) att an­gripa
någon bussar djur (någon)
vakten bussade hundarna på dem
belagt sedan 1773; till sv. dial. buss 'genast; tvärt'; ljud­härmande; jfr ur­sprung till 2puts
3 förse med bussning
någon bussar (om) något (med något)
bak­vagnen behöver bussas om
belagt sedan 1804; till lågtyska busse eller nederländska bus 'cylindrisk dosa'; jfr ur­sprung till bössa
bussabussande, bussning