publicerad: 2021  
1både
adverb
bå`de
● endast i konstruktion medoch så­väl den ena som den andra av de två personer, före­teelser etc. som fram­går av samman­hanget
JFR såväl
både anfalls­spelarna och försvars­spelarna; både himmel och hel­vete; hon är både döv och blind för vad som händer om­kring henne
○ äv. beträffande fler än två före­teelser
en pjäs med både skärpa, humor och udd
○ ibland i en sorts absolut konstruktion
Var det roligt eller besvärligt? – Det var både och
belagt sedan 1280-talet (runbemålad kyrkvägg, Anga, Gotland (Sveriges runinskrifter)); runform baþi, fornsvenska baþe, neutr. av baþir 'båda'; se ur­sprung till 1båda
2både båden bådar
även
3båda bådan bådar
båd·en, båd·an
substantiv
bå`de el. bå`da
● litet, lågt skär särsk. om sådant som kan ut­göra risk för sjö­farten
JFR holme, kobbe
det var en ut­maning att försöka kryssa mellan bådarna
○ äv. om bränning över sådant skär
belagt sedan 1644; jfr isl. boði 'vågbrott över ett blind­skär'; identiskt med fornsvenska buþi 'bud­bärare'; besläktat med bjuda, bud