publicerad: 2021  
bäcken bäckenet, plural bäcken, bestämd plural bäckenen
substantiv
bäck´en
1 bålens nedersta del som begränsas ner­till av höft­ben och kors­ben
bäckenfraktur; bäckenkanal
○ äv. om bålen närmast ovan­för denna skelettdel
bäckenbotten; bäckenorgan
belagt sedan 1697; fornsvenska bäkken 'skål, bäcken'; av lågtyska becken med samma betydelse; av senlat. bachi´num med samma betydelse; jfr ur­sprung till bassäng
2 stor, rund eller oval, för­hållandevis grund skål vanligen av metall; nu­mera mest anv. in­om sjuk­vården för bl.a. patienter som inte kan ta sig till toaletten
tömma bäckenet
belagt sedan 1469 Stockholms Stads Jordebok 1420–1474
3 mindre brukligt cymbal
belagt sedan 1864
4 ut­bredd, någor­lunda regel­bunden fördjupning i jord­skorpan
JFR bassäng, dal
sjöbäcken; urbergsbäcken
Lop Nor-sjön ligger i ett avlopps­löst bäcken i Tibet
○ spec. in­sänkt om­råde med lagrade berg­arter som stupar in mot mitten
○ äv. om­råde som av­vattnas av flod
flodbäcken
belagt sedan 1795