publicerad: 2021  
1kasus kasuset, plural kasus, bestämd plural kasusen
kas·us·et
substantiv
ka´sus
● böjnings­kategori för ett substantiv, adjektiv eller pronomen som an­ger ordets förhållande till ett annat ord i satsen särsk. till verbet
kasusböjning; kasusform; kasussystem
tyskans kasus är nominativ, ackusativ, dativ och genitiv
belagt sedan 1716; av lat. ca´sus 'fall; till­fälle; möjlighet'
2kasus ingen böjning, utrum
eller
casus ingen böjning, utrum
kas·us, cas·us
substantiv
[ka´s-]
● olycks­händelse som in­träffat trots normal aktsamhet och inte med­för straff­på­följd
JFR våda 1
belagt sedan 1872