publicerad: 2021  
deklinera deklinerade deklinerat
verb
dekline´ra
1 avvika från rätt riktning el. nolläge; särsk. om magnet­nål el. himla­kropp
SE deklination 2
deklinera (mått)
○ äv. bli sämre
i bok­hyllan stod det mest kiosk­deckare – ett tecken på att hans smak deklinerat
belagt sedan 1693; av lat. declina´re 'av­vika; böja åt sidan; böja grammatiskt'
2 förändra (substantiv, adjektiv eller vissa pronomen) i formen genom böjning enl. visst böjnings­mönster
JFR böja 3, konjugera
deklinera något
belagt sedan 1571
deklineradeklinerande, deklinering