publicerad: 2021  
dekokt dekokten dekokter
de·kokt·en
substantiv
[-åk´t]
● av­kok (på växter) som an­tas ha speciella egenskaper och som an­vänds t.ex. som medicin el. drog
en dekokt (på något)
en dekokt av kamomill för håret
belagt sedan 1680; av lat. decoc´tum, eg. 'av­kok', till de 'av, från' och coq´uere 'koka'; jfr ur­sprung till 2koka!!