publicerad: 2021  
disharmoni disharmonin disharmonier
dis·harm·oni·er
substantiv
disharmoni´
● brist på harmoni hos musikalisk helhet
SE harmoni 1 JFR dissonans
disharmoni (med någon/något)
disharmoni (med någon)
disharmoni (med något)
disharmoni (mellan några)
○ äv. i fråga om andra sinnes­intryck
blandningen av stil­möbler och hyper­modernt gav upp­hov till en kraftig disharmoni
○ äv. bildligt osämja, konflikt
disharmonier mellan syskonen
belagt sedan 1794; till lat. dis´- 'isär' och harmoni