publicerad: 2021  
dislokation dislokationen dislokationer
dis·lok·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
● förskjutning från normal­läge; spec. om rubbning av jord­ytan, oregelbundenhet i kristall­gitter och rubbning av ben el. organ
dislokation (av något)
en dislokation av frakturen
belagt sedan ca 1850; till medeltidslat. disloca´re 'förskjuta', till lat. dis´- 'isär' och loc´us 'plats'